KÄRLEK VID SISTA ÖGONKASTET
När man är två vänner som tar vänskapen till en ny level och tacklar livets nivåer tillsammans då kommer det ibland motgångar. Ibland sådana enkla motgångar som endast kräver att man med hjälp av varandra tar sig till nästa nivå och sen så löser sig allt. Men ibland kommer det motgångar som är en aning svårare, som kräver mer tid och engagemnang från båda parterna och som ibland kan betyda slutet av en era. Men i ett spel kan man ibland få lyckan att vinna ett till liv, en ny chans att jobba sig upp till en ny nivå och har man tur då så blir lyckan total och man tar sig tillsammans vidare till den sista nivån och nivån efter det.
Men efter regn kommer solsken och ibland lär man sig utifrån den svåra vägen utan en massa extra liv och chanser.
Ibland är det okej att inte vara okej och ibland är det okej att gråta och bryta ihop. Men satan va bra man kan bli på att dölja sorgen man känner bakom ett "glatt" leende, ett skämt eller en enkel vits. Man kan bli så bra på att skämta bort tårarna som rinner när man är ensam, sorgen man känner när ingen ser och lyckan för livet som blir till hat när ingen hör. Man blir så bra på att dölja sin svaghet bakom en styrka för att inte tynga de man älskar mest med sin olycka.
Ibland kan man bli så bra på att dölja det negativa så att man själv sedan börjar tro på det, men sen när mörkret faller och tankarna börjar snurra igen så kommer allting tillbaka. Sedan försöker man vara stark igen, vara stark för sig själv och för den man älskar. Man försöker vara stark och utstråla en stolthet som är så sann för den man älskar men som döljer sig över en känsla av att man egentligen vill vara själviskt och säga något helt annat än vad som kommer ut ur munnen, men det gör man inte. Man försöker istället visa en lycka och någon sorts känsla av att allt kommer att bli bra tillslut. Man försöker visa att det inte finns några tvivel, man försöker visa något som man själv tvivlar på.
För när man har blivit sårad, när man har fått sitt hjärta krossat, när man tror att man har älskat på riktigt och när man vet hur snabbt lycka kan förvandlas till gråt så är man rädd. Man är rädd att få sin lycka tagen ifrån sig, sina drömmar krossade och det planerade förstört. När man har varit på toppen är man så rädd för att nå botten igen.
För när man har någon som talar om för en hur vacker man är när man själv inte tycker det, när man har någon som talar om hur värdefull man är när man själv inte tycker att man är värd mer än en smula, när man har någon som ställer upp i vått och torrt, när man har någon som får en att skratta när man bara vill gråta, när man är två vänner som tar vänskapen till en ny level och tacklar spelets nivåer tillsammans, när man hittar någon som man litar på till 110% och som man vet litar på en tillbaka och när man har någon som jag har, ja då är man fan så rädd för att förlora och bli förlorad.
När man hittar den personen som man vill vara med dag in och dag ut och när man bara vet att detta måste vara äkta kärlek, när man hittar den personen som man kan kalla sin bästaste vän och kärlek här i livet ja då är lyckan uppnådd och då borde inte resten spela någon roll, det borde vara ren och äkta kärlek fram till sista ögonkastet.
Kommentarer
Postat av: Kajsi
Ni kommer fixa det finisar!! Tvivlar inte en sekund på det :) <3
Svar:
Rebecka Gustavsson
Trackback
