EN MÄSTARE PÅ ATT STRESSA I ONÖDAN OCH SÅ JÄVLA RÄDD FÖR ATT BLI ENSAM KVAR
Ibland har man sådana där veckor, sådana där allt man gör blir fel, sådana veckor där varje dag blir ett misslyckande och varje minut bara för med sig dåliga beslut och ännu sämre besked. Förra veckan va en sådan vecka.
Det började redan på måndagen där pappa väcker mig och min bror med ett besked, hans syster, vår faster, hade gått bort på morgonen och lämnat oss med sorg och saknad. Redan i det ögonblicket så kunde man känna vilken skitig vecka det skulle bli..Det är så fruktansvärt hemskt och läskigt att en människa bara kan försvinna sådär, försvinna och lämna jorden på blott några sekunder, att livet kan vara över och att man kan bli lämnad ensam kvar och det går inte att göra något åt det.
Jag är så jäkla rädd för just det, att bli lämnad ensam kvar, att inte veta vad jag vill, att inte uppleva allt det jag vill och att vara missnöjd med de saker jag gjorde sen när jag inte längre har chansen till det.
Jag är så rädd att inte veta vad jag ska göra av mitt liv och sen bli lämnad ensam kvar medan alla andra gör sin grej och vet vad de vill. Jag vet att jag är en mästare på att stressad och så jävla rädd för att bli ensam kvar men inte ens det kan jag göra något åt just nu. Maktlös över mitt eget liv känns det nästan som fast det verkligen är helt tvärtom! Jag har ju chansen att göra precis vad jag vill, upptäcka exakt vad jag känner för och lämna verkligheten för ett tag. Jag har chansen att leva mitt liv exakt som jag vill det och skapa det liv som jag alltid har drömt om...Jag måste bara komma på vad det är först.
Det började redan på måndagen där pappa väcker mig och min bror med ett besked, hans syster, vår faster, hade gått bort på morgonen och lämnat oss med sorg och saknad. Redan i det ögonblicket så kunde man känna vilken skitig vecka det skulle bli..Det är så fruktansvärt hemskt och läskigt att en människa bara kan försvinna sådär, försvinna och lämna jorden på blott några sekunder, att livet kan vara över och att man kan bli lämnad ensam kvar och det går inte att göra något åt det.
Jag är så jäkla rädd för just det, att bli lämnad ensam kvar, att inte veta vad jag vill, att inte uppleva allt det jag vill och att vara missnöjd med de saker jag gjorde sen när jag inte längre har chansen till det.
Jag är så rädd att inte veta vad jag ska göra av mitt liv och sen bli lämnad ensam kvar medan alla andra gör sin grej och vet vad de vill. Jag vet att jag är en mästare på att stressad och så jävla rädd för att bli ensam kvar men inte ens det kan jag göra något åt just nu. Maktlös över mitt eget liv känns det nästan som fast det verkligen är helt tvärtom! Jag har ju chansen att göra precis vad jag vill, upptäcka exakt vad jag känner för och lämna verkligheten för ett tag. Jag har chansen att leva mitt liv exakt som jag vill det och skapa det liv som jag alltid har drömt om...Jag måste bara komma på vad det är först.
Just nu vill jag helst bara glömma förra veckan som var ett totalt fiasko och se framåt, titta på framtiden och tänka på hur jävla bra allt kommer bli, hur det än blir, för jag vet att det bara är jag som kan se till hur allt blir tillslut och jag ska se till att det blir så jävla bra!
