.

Att sätta ord på känslor, att skriva ner det i riktiga meningar som berättar hur det känns, att kunna beskriva, inte bara för andra utan också för en själv.
Att veta vem man är, veta varför man tycker si och så, varför man retar sig på vissa saker och blir ledsen för andra.

Att känna att man duger, att man räcker till, att ha självförtoende. Självförtroende?

Det är väl en sån sak som de rika snygga  och populära tjejerna har i filmer, de som har allt och inte saknar något. Finns det någon sån människa? Som faktiskt har allt, som aldrig känner sig ensam, fattig, ful, sviken, sårad eller kluven.

Någon som är perfekt? Men vad är då perfekt? Att må bra och vara glad hela tiden, att aldrig känna negativa känslor? Nej tack!

Även fast jag inte tycker om att må dåligt så känner jag hellre negativa känslor än att inte känna något alls. Jag känner hellre lite för mycket liksom, jag är nog bara en sån människa.

En sån som tänker och funderar lite väl mycket, en sån som gärna drar egna slutsatser och mår lite sämre själv än att konfrontera och berätta hur jag egentligen känner, iallafall ibland. Jag är nog en sån som tycker om att hålla mina känslor för mig själv fast jag egentligen vill prata med någon, men samtidigt vill man inte vara någon börda, man vill inte erkänna sig svag och man vill inte göra andra ledsna eller besvikna för kanske är det bara jag som tänker på fel sätt? Kanske är det bara jag som måste erkänna.....att det är dags!