WHEN EVERYTHING WAS PASSING BY AT THE SPEED OF LIGHT

På tisdag är det exakt 100 dagar kvar tills jag tar studenten, exakt 100 dagar kvar av hela min skoltid. 100 dagar kvar av ca 13 skolår och 100 dagar kvar av 3 fantastiska gymnasieår. 100 dagar, det är ju ingenting ? Vad händer sen då, när vi slutar och alla ska ta sina egna vägar här i livet. När 100 dagar har gått och jag ska skiljas från den klassen som har blivit mitt liv och lite till under 3 år nu. 100 dagar låter lite halvmycket visst gör det, men fatta hur snabbt det kommer att gå? Snart är våren här, snart slutar alla kurser en efter en, snart är det påsklov och en hel del andra händelser plus att snart så börjar alla skivor. "Tiden går fort när man har roligt" det är ju de som alla säger och nu fattar jag meningen i det ordspråket. Men tänk om ja inte vill att tiden ska gå fort längre då, om jag inte vill skiljas från de jag älskar mest och om jag är lite smårädd för vad framtiden har att erbjuda. framtiden är ju så obestämd och så fylld av överaskningar? Måste jag ha tråkigt då?

För shit va fort 3 år har gått, nästan så att jag tycker att 6 år har gått med superfart också, så länge sedan var det inte ja gick i Eriksberg och var helt ovetande om hur mitt liv skulle formas, vilka människor jag skulle hålla kontakten med och vilka som jag skulle förlora under tidens gång.
Under dessa 3 år som jag har gått i fyrisskolan, NV09C, så känns det som om jag har hittat mig själv på en annan nivå än vad jag hade innan. Gymnasietiden har förändrat hela mitt liv men jag har självklart lyckats hålla vissa bitar på plats som de alltid har varit också.
Gymnasietiden har varit underbar och nu är det snart bara 100 dagar kvar av det roliga. 100 dagar kvar av att säga att jag hamnade i världens bästa klass med världens underbaraste tjejer. Mina älskade 5 stycken tjejer, vi har 100 dagar kvar sen ska vi ut i det riktiga livet, resa och upptäcka saker, skaffa ett jobb, fundera på vad vi vill göra med våra liv och så småningom; skapa våra egna familjer. Hur ska det gå, vem kommer göra vad, vilka kommer jag hålla kontakten med osv..tankarna bara snurrar i mitt huvud..100 dagar, det är sjukt.

På tisdag är det 100 dagar kvar tills jag står där i min vita klänning, min studentmössa på huvudet, mina absoluta favoriter vid min sida och säger hejdå till 3 oförglömliga år, säger hejdå till fyrisskolan och alla lärare där. Det har varit 3 år av glädje, smärta, tårar, glädjetårar, bråk, försoningar, skratt, sjukdomar, sjukhusbesök, sena sommarkvällar, kyliga vinterdagar, tråkiga mörka hösteftermiddagar, underbara soliga vårdgar, prov, läxor, labbraporter, håltimmar, speckade scheman, saker att klaga på, saker att glädjas över, dödsfall, miniresor, låtar som jag alltid kommer att förknippa med vissa händelser, fester, middagar, förstörda kvällar, lyckade kvällar som jag aldrig kommer att glömma, kryssningar, födelsedagar, grillkvällar, dans, shopping, myskvällar, galna kvällar i uppsala stockholm knivsta på landet och självklart i borlänge, det har varit både breakups, krossade hjärtan och en hel del kärlek för att inte tala om busigheter! Och vi har tagit oss igenom allt och nu står vi här starkare än nånsin och allra viktigast : tillsammans!
Det har varit 3 år som har innehållit allt möjligt helt enkelt, ja allt du kan tänka dig. Jag tar med mig så mycket minnen från denna tid, så mycket kärlek och så mycket glädje. Det som har hänt under dessa år, de personer som jag har träffat och de händelser som jag har varit med om (både dåliga och bra) har format mig till den personen jag är idag. Varje speciell person har alla givit mig något att tänka på, något som har format min personlighet helt enkelt.

Men nu är det ju inte bara sorg över att dessa 3 år snart är över för vi har en hel del roliga saker att hinna med tills vi tar studenten och även efter den t.ex. Avicii, Svenska björnstammen, 50års fest (mhihi), bröstcancergalan (projektarbete), alla skivor, vår skiva framförallt!! Peaceandlove, förhoppningsvis summerburst och en hel del annat bus som vi kommer hitta på då tiden går!
Men 100 dagar på tisdag alltså, dags att inse att resten av våra liv närmar sig med stormfart. Men 100 dagar är alltid något, vi har 100 dagar kvar av allt som jag har nämt ovan och de ska vi ta vara på, som bara vi kan <3



So hold my hand and never let me go
Take a leap of fate into the unknown




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0