.

Vill säga så mycket ja inte kan sätta ord på, vill säga så mycket men ändå hålla det för mig själv. Pilen fortsätter att blinka, det störde mig inte först men nu är den ganska jobbig, den bara väntar på att jag ska skriva nästa bokstav, nästa ord och nästa mening.

Den vill skynda på men det vill inte jag. Jag vill bara stanna tiden för att inse hur lycklig jag är men ändå är lyckan en rädlsa, att vara lycklig innebär att man kan bli ledsen lika fort igen. Men det är något jag försöker tänka bort.

Pilen blinkar fortfarande, eller kallas det för pil? Det kanske snarare är ett sträck...ingen bryr sig. 

Funderar, grubblar, tänker och stirrar mig blind på ett blinkande sträck när jag egentligen borde lägga huvudet på kudden och försöka somna in.

Men det är svårt att sova själv när man är van att ha någon som håller om en, någon som är vid ens sida och får en att känna sig trygg.,...Att känna sig trygg. Trygghet, trygghet är något som jag värderar så högt, efter att ha känt sig så osäker och rädd i sitt eget hem så är tryggheten en önskan att få tillbaka.

En önskan som har gått i uppfyllelse då någon nu fyller den platsen som är tom bredvid mig i sängen, som gör att ja sover tryggt om nätterna. Någon speciell.

En person som fick mig att inse varför det aldrig har funkat med någon annan, någon som fick mig att känna äkta känslor, någon som får mig att känna mig trygg..

Funderar, grubblar, tänker och stirrar mig blind på ett blinkande sträck och skriver en konstig text. En konstig text om en viktig person.