SÅ MYCKET STARKARE

Gick hem ifrån bussen för ett tag sen, det var riktigt höstväder ute, det duggade lite, var ganska kallt, det var helt tyst förutom musiken som spelades i mina hörlurar, det var liksom stilla i luften och det kändes som att tiden stannade för en stund.
För när jag gick förbi den marken där det förut stod en pizzeria, den platsen som jag har föraktat för en lång tid så spelades den låten som jag lysnade på, om och om och om igen, den där morgonen.

"jag blir aldrig mer densamma , jag blir aldrig densamma som förut
somliga ljus brinner aldrig ut "

Och jag fylldes med en känsla som kändes så tom men som ändå fyllde upp, jag stod faktiskt där och stirrade ett tag, på en tom mark och kände mig ganska befriad, rädslan och obehagskänslan blåste bort med vinden och jag kände mig
så mycket starkare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0