.

Det börjar bli bättre nu, efter en urmysig middag med underbara mamma på magnusssons igår och övernattningar i broders rum och sällskap 24/7 så börjar jag kunna acceptera dethär, långsamt men säkert. Men jag kan inte hjälpa att ha några sånna här obehagliga och sjukt läskiga känslor i kroppen, nej dethär med att inte känna sig trygg i sitt eget hem är inget för mig...så det ska jag ändra på så fort som möjligt! Tack till alla underbara vänner , släkt och grannar <3 som har hört av sig och verkligen brytt sig, det har varit en Stor trygghet att veta att så många faktiskt bryr sig. Och dom sagt det blir bättre och bättre för var dag som går nu och det är så sjukt skönt! PUSS