.

Folk säger att gymnasiet förändrar allt. Det säger att folk förändras, att vänner "byts ut mot nya" och att nya kärlekar föds. De säger också att du själv förändras liksom allt runtomkring dig.
När folk sa det till mig för ca 1/2 år sedan så trodde jag de inte. . . .
Men fan va rätt de hade. Varje ord de sa, varje mening blev min verklighet. Ingenting är som de var för ett år sedan, ibland vet jag inte vem jag är längre. Ibland lever jag i ovisshetens värld. Ena dagen är allt bra, jag har jättemycket energi, är motiverad för dkolan och allt är bra mellan min familj och mig och mellan mig och mina vänner. Men sen en annan dag så rinner all energi ut ur mig, den bara lämnar mig och där står jag som en vilsen liten flicka kvar. Allt som nyss var bra och rätt blir bara fel och dåligt.
Somsagt när folk sa det till mig så trodde jag de inte men nu förstår jag vad de menade.
Men vad de försökte säga var nog igentligen något i denna stilen: När du går i 9:an så ska du ta väl hand om det sista året som "barn" för när gymnasietiden kommer så förändras allt. Men det är också en tid för en nystart. Ingen bryr sig om vem du var i högstadiet, ingen bryr sig om vad du har gjort förut eller vilka personer du "hängde" med. Gymnasiet är en tid att försöka hitta sig själv, försöka att lista ut vem du vill vara och försöka lista ut vad du vill göra med ditt liv, de är en tid för att ta chanser och inte vara rädd för att göra bort sig, det är en tid att mogna och växa upp till en "vuxen".
Det är iallafall så som jag tolkar det. Men det är en sak som man inte får glömma, en sak som jag kanske har hållt på att glömma..
Visst, du kanske får nya vänner, visst du kanske blir svikna av andra och sviker folk själv. Men komihåg att inte gå och grubbla över vilka du kommer att hålla kontakten med och vilka du kommer att "glida" ifrån. För det är redan bestämt. Det står i stjärnorna. Och du vet det själv, längst in i ditt hjärta står det några namn skrivna. De är namnen på de människor som du alltid kan lita på, de som alltid kommer at ställa upp och de människorna som trots att ni bråkar alltid kommer att förlåta och vara din vän vad som än händer. Jag vet att jag har några sånna vänner men jag har också lärt mig att de personerna är väldigt sällsynta så håll hårt i de du har och kasta inte bort en vänskap i ditt letande efter nått bättre. För i de flesta fallen så finns svaret eller människan rakt framför näsan på dig och har alltid gjort det. Med det sagt så hoppas jag att jag har fått fram en poäng här.

Gymnasietiden verkar läskig och ja den förändrar mycket men frågan är om inte en förändring är precis vad man behöver i den åldern?

"Vänner kommer och vänner går.
Vissa försvinner, andra består.
Men det finns de som alltid finns där.
Och i alla lägen kommer du att hålla de människorna/människan kär. "

//R,